Dags för lansering!

Så var det dags. Jag har en under en tid tjatat om ett nytt projekt jag håller på med och nu är det klart för lansering. Från och med nu flyttar den här bloggen (inklusive samtliga gamla inlägg) till www.petterknutsson.se. Jo, ni ser rätt. Jag har köpt en domän i mitt eget namn.

Men är inte det lite för mycket ändå?
Jo, visst fasen förstår jag att det kan verka egotrippat. Men eftersom det finns minst två till i Sverige som heter Petter Knutsson så känns det mest som ett måste att äga den. Jag hann först! Dessutom kan jag stå för vad jag skriver på min blogg, så varför gömma sig bakom ett alias?

Det ger mig också en möjlighet att samla ihop allt som har med mig att göra istället för att det ligger på en andra ställen, ofta kommersiellt drivna med mer eller mindre irriterande reklam. Jag betalar själv för min domän, och mjukvaran är open source-verktyget Wordpress. Någon reklam kommer inte på tal (ja, jag vet att jag har det här på peekei, men nu är det slut på det).

På den nya siten finns dessutom mycket bättre funktionalitet och jag hoppas kunna renodla mitt bloggande till mer läsvärt material. Tills vidare fortsätter jag som vanligt, fast på ett nytt ställe.

Så, utan vidare utsvävningar, fortsätt gärna att läsa min blogg och en massa annat på petterknutsson.se.

Vad tycker ni? Lägg gärna in en kommentar här eller på den nya webbplatsen.

Petter, numera lite miljövänligare...

Idag gick startskottet för att börja pendla med tåg till jobbet. Farväl allt det bekväma med bil. Goddag miljövänligt tänkande och mindre fett på magen. Faktum är att den verkliga anledningen egentligen ligger i att det är ekonomiskt ohållbart att köra 160 mil med bilen varje månad bara för att komma till jobbet. Genom att åka tåg sparar jag (minst) 600 kronor i månaden. På köpet får man dock några saker som är mindre trevliga. Tåget hem, på premiärdagen, var som vanligt sjukt försenat. Dessutom var innetemperaturen ca 30°C. Kombinera det med någon form av trasig toalett (alternativt en alkisgubbe med riktigt rutten mage) så har ni fått en inblick i min färd hem till Falkenberg idag. Det tog totalt 1,5 timmar istället för de 30 minuter som gällde förut. Jag hoppas innerligt att detta var en engångsföreteelse men om jag känner SJ rätt så är det tyvärr inte det. Får väl hitta något att sysselsätta mig med när jag väntar. En iPhone kanske, så att jag kan blogga från tåget...

Löjligt säker dansare...

Kan grabben inte skriva längre? tänker ni. Visst kan jag det, men har hittat så sköna grejer på YouTube på sistone så jag kan inte låta bli.

Den här killen är med i amerikanska versionen av So You Think You Can Dance, ett program som för övrigt knäcker den svenska versionen på mitten. Visst gjorde Roland succé på YouTube men det var ju knappast det som programmet skulle bli känt för. 

Hur som helst, jag älskar den här formen av dans, den roar mig alltid lika mycket. Se och njut för han är helt sjuk!

När jag var liten hade vi ingen video...

...vilket gjorde att vi vid lite lyxiga tillfällen åkte in till Video Rent på Nygatan i Falkenberg för att hyra en film med tillhörande Movie Box och videon nedan får mig att minnas tillbaka till när familjen samlades runt den beiga Blaupunkt-tv:n och denna fantastiska videospelare som kunde spela film "on demand".

Då och då fanns lyxen att vi kunde låna kusinens video, även den en Blaupunkt med fjärrkontroll (!). Denna hade dock sladd och kunde inte utföra de fantastiska konster som en fjärrkontroll idag kan göra. På den avnjöt vi Starzinger-filmer köpta på BP-macken nere i Vessigebro, och för åttio-talister bör videon nedan få er att minnas ett och annat.

Introt till Starzinger

Senare köpte vi givetvis en video och känslan av att åka in till stan för att hyra hela paketet var helt oslagbar som barn. Ibland köpte vi med oss korv och mos från Stationsgrillen, vilka minnen...

Weezer - Pork and Beans, bästa videoidén på länge...

Weezer är ett band som jag mycket sällan lyssnat på. I alla fall inte med vilje, men den här låten är faktiskt riktigt bra. Det är dock inte själva låten som är speciell utan videon. De har samlat några av de mest kända internetkaraktärerna, främst från YouTube, och tagit med dem i sin musikvideo. Det sköna är att de inte bara använt originalvideos utan även spelat in nytt material med dem. För er som inte slösurfar bort halva era liv (som jag) kan detta ge er en liten insight. Nog tjatat. Här är den

2 300 000 views på YouTube hittills. Video killed the radiostars - Internet born the videostars?

För alla OS X-älskare...

Och för er som inte känner till OS X så är det operativsystemet till Apple-datorer som vi alla älskar. Sitter själv vid min PowerMac G5 varje dag på jobbet och min MacBook Pro så ofta jag kan hemma.

Några som också suttit bra länge vid sin dator är det här gänget som gjort en musikvideo helt och hållet med OS X och de funktioner som finns plus att det smugit sig in lite Photoshop och Word(?!).  EDIT: Illustrator, Final Cut, Time Capsule, iPhoto och YouTube (!) är en massa andra tillämpningar har de ju använt sig av. Helt crazy!

Ruggigt mycket jobb säger jag. En rätt så bra låt också.

Var har jag hållit hus? Jobbar på ett nytt projekt som snart ska "lanseras". Så håll ögonen öppna...

Das Boot 2008 och lite Yes! Yes! Yes!

Igår sjösattes båten inför sommaren 2008 som kommer att bli the summer of Petter. Ni som kollat lika mycket på Seinfeld som jag känner kanske till begreppet. Om inte kan ni läsa mer om det på Wikipedia (den sajten har fan lite om allt!).
Det kommer nog att dröja lite innan man helt avslappnat kommer att utföra proceduren på bilden ovan med tanke på vattentemperaturen men det var precis lika befriande som senast att bara köra båten. Ruggigt fräscht med båt!

Idag fick jag ännu ett brev från CSN. Ni som inte läst storyn om vad skulden på 11 500 spänn handlar om hittar den här. Skulden, som för övrigt var felaktig, orsakade sådan frustration att jag satte mig och skrev en överklagan med en gång. Till en början var brevet inte skrivet på något direkt vänligt sätt men när jag lugnat ned mig lite fick jag ordning på terminologin. Jag formgav brevet så det skulle se lagom formellt och statligt ut med korrekta hänvisningar till beslutsdatum och så vidare... och det gick fan vägen! De har numera justerat skulden så att den endast är på 1300 kronor. Känn på skillnaden, 1300 sek...11 500 sek...mmm. Och dessutom behövde jag inte hålla på att laja med att skaffa fram gamla lönespecar och grejer från 2006. Inte helt lätt kan jag säga. Hur som helst, nu känner jag mig nyrik och ska snart äntligen slå slag i saken och köpa mig en Fatboy, en modern variant av den gamla klassiska saccosäcken.

Myrornas krig eller snarare kriget mot myrorna...

...har nu officiellt börjat. Började med en hel burk Myrr-C för att driva ut de små jävlarna så får vi se hur det går. Risken finns att vi istället får ett myrbo istället för gräsmatta. Men jag ska nog se till att våra fyra kvadratmeter blir som en golfgreen innan sommaren är slut. Man är ju trots allt en gammal golfbanearbetare. Synd bara att uteplatsen är oanvändbar just nu. Borde kanske tänkt mig för...

Re-re-design

Då har man gett sig på mallen i bloggen igen. Som om jag inte sitter vid datorn tillräckligt länge om dagarna... Hur som helst blev detta en liten mish-mash av grejer jag tycker är snyggt just nu och det är väl egentligen inte riktigt färdigt utan ett work-in-progress-projekt.

Till höger kan ni nu se mina senaste bilder från både Flickr och Facebook och under varje inlägg på bloggen finns en liten knapp där ni kan dela med er av något inlägg ni gillar eller irriterar er på. Det går att välja en massa olika sajter att lägga in materialet på, Facebook, del.icio.us, Google osv osv. Det är ju egentligen ultra-ego, men vad inom bloggosfären är inte det?

Fan också!

Svordomar tillhör väl inte det mest begåvade bland uttrycksformer men idag fick jag en räkning på ca 11 500 kronor från CSN. Vad har hänt? Jo, de anser att jag har tjänat för mycket igen. Vad menar jag med igen? Läs här så förstår du. Det sura i hela storyn är att det beror på ett misstag av mig där jag angett beräknad inkomst för andra halvåret men inte för det första. 

Det som gör det hela så jobbigt är att summan egentligen är helt fel och hade blivit tio gånger mindre om jag bara fyllt i blanketten rätt vintern 2006. Men det är ju lätt att säga nu...

Det måhända att det här blir en repetition av förra inlägget men det är något som är snett med systemet om den som arbetar och betalar skatt straffas trots godkända studieresultat (se förra inlägget). Det enda jag känner just nu är en avsky mot systemet och samhället att det fungerar på det här viset. Visst hade jag kunnat sköta det hela lite bättre, men det här är bara fel!

Åtgärden? Ett på statligt språk skrivet brev inklusive underskrift där jag ursäktar mitt misstag och att de ska ändra uppgiften. Kommer det gå vägen? Knappast, men det är det enda jag pallar att göra just nu.

Jag återkommer när jag känner mer energi, just nu är jag något avtrubbad. Håller dessutom på med ett litet projekt som förhoppningsvis snart är klart, därav frånvaron av inlägg.

Någon som har 11 500 de inte behöver?

Ett litet PS. på inlägget när jag såg det publicerat. Det blev en nästan manodepressiv kontrast jämfört med inlägget nedan. Det var allt. .DS

Whoop there it is!

Kommer hem idag och hittar ett brev på köksbordet med Högskolans logotyp på. Löningsdags? Nej. Mitt examensbevis. Från och med idag har jag officiellt rätt att kalla mig informatör och säga att jag verkligen har en Filosofie kandidatexamen eller som det så fint heter på engelska Degree of Bachelor of Social Science. Dessutom en Filosofie kandidatexamen med mer poäng än annars eftersom jag bakade in 40 poängs Nätverksdesign och datordrift i paketet också. 

Stolt? Tro fan det! Nu är jag vuxen.

Fucking bästa låten just nu!

Ååååh, jag blir så glad! Brukar sällan yttra mig om musik men den här låten är så fruktansvärt skön! Lyssna och njut. Kleerup är fet! (Inte tjock alltså, duktig).

Kleerup feat. Titiyo "Longing for Lullabies"


Det är inte tätt mellan blogginläggen men när det väl sker är det med kvalitet!

Just det... Vi bor ju i en ny lägenhet...

Det har varit hetsigt ett tag nu (verkar alltid vara det) vilket gjort att jag glömt nämna den nya lägenheten på bloggen. Så idag tog jag fram kameran och knäppte några bilder, vilka i sedvanlig bloggprostituerad ordning får tala för sig själva, förutom några få kommentarer här och där. Nu är det inget Playboy-mansion vi har flyttat till så det är inte så många bilder heller.

Taget från hallen där man ser köket till höger och längst bort vardagsrummet.

Nyrenoverat kök med allt i rostfritt. Inklusive diskmaskin! Yes!

Ordning och reda redan. Allt hamnade på plats rätt så snabbt. Ny tv-bänk, nytt soffbord, ny matta och ny tv. Rätt gott att förnya sig när man flyttar.

Bara satelliterna kvar att sätta upp. Väggarna i stenhård betong har fått mig att avvakta eftersom det är så jävla jobbigt att borra o plugga o greja, inte minst för ett par små högtalares skull.

Sist men inte minst det lite freakiga badrummet med medaljongtapeter och svart golv som glittrar (det var så när vi flyttade in). Men jag börjar vänja mig och tycker nästan det är lite coolt och en fräsch duschkabin är välkomnat.

I övrigt så har vi ju också ett sovrum som man skymtar på någon av bilderna men något privatliv får man väl ha ;). Jag har även fått ett lekrum, som jag inte får kalla så för de högre instanserna, kan väl kalla det ett... kontor tills vidare. Kommer väl någon bild på det också kanske. Och Hellen har äntligen fått sin Walk In Closet, inte heller denna på bild men det är mest kläder på en stång så det är inte så intressant att se.

Det är på konferens allting händer...

Befinner mig just nu på ett helt OK singelrum på Clarion Collection Hotel Etage i Västerås. Macen med? Givetvis! Dessutom trådlös uppkoppling till nätet gratis. Me like. 

Jag är på min första konferens på min nya tjänst och det känns hittills mycket bra. Konferensen börjar i och för sig inte förrän i morgon men åkte upp redan idag för att slippa gå upp svintidigt på morgonen. På konferensen träffas webbansvariga på högskolor och universitet från hela Sverige för att utbyta erfarenheter och utveckla sin kunskap om webb i allmänhet.

Är det då på konferenser allting händer? Nja, skulle inte tro det. Får man tro sexspalter i Amelia så är det ju där affärskvinnor släpper loss, får en upplevelse med någon främmande man,återvänder till sina slitna äktenskap som efter upplevelsen får en explosiv gnista igen och sedan skriva in till tidningen för att fråga om de gjort fel. "Allting är ju så bra nu...Det känns så fel men samtidigt så rätt, bla bla bla."

Nä, konferenser är till för att utvecklas på sitt jobb, inte för att utforska något annat, vad det nu kan vara. Så du kan andas ut Hellen. Kanske återkommer i morgon. Jag har ju trots allt WLAN till min Mac på hotellrummet :)

Det var längesen sist...

För det första var det sjukt längesen jag bloggade. På semestern har man ju tid att sitta på internetfik och skriva en massa blaj om sånt som man hittar på på en semester i Thailand. Nu har jag för första gången på treochetthalvt år ett riktigt heltidsjobb som jag började på den 15 februari och det känns sjukt bra. Däremot blir det ju lite sådär med bloggandet eftersom jag nu på mitt arbete spenderar åtta timmar om dagen framför min dator (egentligen datorer eftersom jag dras med en PC upptill Macen på jobbet också) vilket gör att man är rätt less på att stirra in i en skärm. Men det är en vanesak. Peekei.blogspot.com är på intet sätt nedlagd utan kommer att fortsätta leva och frodas, förmodligen lika sporadiskt som nu.

Tanken att publicera inlägg här har slagit mig säkert tio gånger sedan vi kom hem från resan och minst åtta av dessa skulle baserats på vilken skit melodifestivalen är i år. Ja! Jag har fan tittat på skiten båda gångerna hittills och det gör mig inte på något sätt till en lyckligare människa. Däremot önskar min andra hälft att titta de gånger Sveriges Television ställer till med spektakel och eftersom jag befunnit mig i hemmet dessa två lördagar har det helt enkelt blivit så att jag tittat. Jag måste ändå erkänna att jag ibland tycker det är roande men det här året har samtliga bidrag varit riktigt jävla skräp. Och värst av de alla är gubben Christer Sjögren som lika gärna kunde haft en rullator framför sig, så stel som han är, när han framförde sin "I love Europe"-skit, skriven av den lika sletna Ingela "Plong" Forsman. Hon har nog dragit en lina för mycket (ja, hon går ju på något så stirrig som hon verkar alltid) vilket har lett till den fullständigt banala texten om Europa som egentligen inte handlar om...någonting! Och så går han vidare! Skamligt.

Nä, det enda som är bra i det där tv-programmet är Kristian Luuk som programledare och Björn Gustavsson som står för pausunderhållningen. Grabben (Björn alltså) är ju ett geni! Han verkar ju fått sitt genombrott i Parlamentet och just i det ögonblick han kör tips från coachen. Jag skrattade som fan när jag såg det första gången och skrattar nästan lika mycket nu. Kan vi inte skicka honom till Eurovision Song Contest istället?
Här är förresten videon från Parlamentet där han kör sin grej:


Vad jag egentligen syftar på i rubriken är att imorgon, fredag, är den stora flyttdagen då vi officiellt blir ägare till en 3:a istället för en 2:a. Vi har skapat oss ett litet bo här på Betesvägen 4F under ca 5 år och nu är det dags att förnya sig, vilket får räknas som rätt så längesen. Under två veckor nu har det packats ner i lådor och förberetts (vissa i hushållet har mer framförhållning än vad jag har) och åsynen jag har framför mig nu är fylld med flyttkartonger.

Dessutom saknar vi soffbord eftersom vi sålde det igår. Vi köper nya möbler till den nya lägenheten (inte allt givetvis men en del). Tv-bånk och DVD-hylla är fortfarande till salu på Blocket för den som är intresserad. Datorn och tv:n är fortfarande framme eftersom de är blir nedpackade sist och uppackade först. Särskilt vår underbara nya tv. Äntligen platt-tv-ägare! Helt sjukt egentligen men fick sålt min tjock-tv för 1200 spänn! Och jag saknar inte den ett dugg. Istället sitter jag här och avnjuter Mac OS X på min full-HD Samsung M86. Detta blogginlägg skrivs med tv:n som skärm och mitt läckra trådlösa Apple-tangentbord som skrivmaskin, bara för att jag kan. Prylar är underbart!

Nu känns dett som att jag har 340 kg grus i ögonen vilket jag tar som ett tecken på att jag dels suttit framför en skärm för länge på en dag och dels för att jag nu blivit varse om hur en arbetsvecka är för en heltidsanställd. Men jag kunde inte vara nöjdare. Jobbet går strålande och att kunna komma hem utan att behöva tänka på att det alltid är något skolarbete som måste göras är fuckin' najs.

Just det ja! Såg att förra inlägget var mitt hundrade inlägg på peekei.blogspot.com. Hipp hipp...nä, det är ju ingen idé nu i efterhand. Men lite kul ändå...

Sverige...

På väg hem i ett tåg. Utsikten drastiskt förändrad. Gillar inte.

"För fasen, det klart jag vet var vi är..."

Vi befinner oss just nu i Bankok och har morgondagen (onsdag) på oss innan vi kl 2100, thailändsk tid, åker till flygplatsen för att ta oss hem till den bistra verkligheten igen. Tiden hittills (igår och idag) har bestått av shopping, shopping och shopping och lite promenerande i 35-gradig hetta inklusive avgaser som heter duga. Citatet ovan kommer från mig (surprise?) då jag föreslog att vi efter middagen skulle ta oss till ett nytt shoppingområde jag hittat på kartan.

Till slut befann vi oss i ett myller av thailändska gatukök där själva trottoaren var köksgolvet. Inte en västerlänning i sikte, spännande ansåg jag, mindre spännande ansåg Helena som nätt och jämnt hängde med mig när jag drog henne fram bland stånden. Till slut började jag själv smått undra var vi var.
"Tur jag har kartan!", sa jag.
"Mmm", sa Helena. "Men vet du var vi är?", fortsatte hon. Det visste jag, men efter ett att vi förlorat ca 2 liter kroppsvätska var sa vi båda i kör "Nu tar vi fan en taxi till MBK!"

Så nu har vi huserat och spenderat på MBK och Siam Centre i två dagar. Imorgon tar vi oss en titt på Kao San Road, palatset och nåt tempel (lite kultur får man väl försöka få i sig?) innan det får vara bra med storstaden. Men det är onekligen mycket inspirerande och energigivande att befinna sig i en storstad också.

Å, Ä, Ö? Jodå, sista kvällen, efter 3,5 vecka med thailändskt tangentbord, kommer den datorutbildade Petter på att man kan välja svensk tangentbordslayout även här. Men det tar jag bara som ett friskhetstecken och att jag verkligen kunnat slappna av från min vanligtvis så digitaliserade vardag.

Nu ses vi snart!

Hej

(Inga bilder den här gången, men googla på Bangkok så hittar ni en del ;))

Sista dagen pa Koh Chang...

Snart ar det storstad som galler. Idag tog vi sista doppet i thailandskt vatten, i alla fall for nagot ar. Jag aker tillbaka hit vilken dag som helst kanns det som. De senaste fyra natterna har vi spenderat pa Royal Coconut, nagot som later kungligare an vad det ar. Vi fick tag i en bungalow skitbilligt (700 baht per natt, 140 kr, med SPOLtoalett och flakt), men tyvarr bakom en byggarbetsplats dar de kapar kakelskivor med vinkelslip till de nya bungalowsen fran kl 07.30 till 22.00. Skitsamma, det ar ju billigt men jag har flera ganger velat ga fram till dem och visa hur Martin Timell gor med sina kakelplattor. En liten risp och *klack* sa gar den av. Inget ovasen. Inget obehag. Horselskydd o san skit bryr de sig inte heller om. Stackare!

Desto battre blir det daremot i Bangkok. Idag ringde vi och bokade rum pa First Hotel. Vi fick tag pa ett deluxe room for 2500 baht per natt (motsvarande 500 kr) for bade mig och Helena. Vi tog i lite extra eftersom det bara galler tva natter och att det da kan passa att bo lite standsmassigt. Vi lamnar Koh Chang med blandade kanslor. Vi har haft det otroligt bra har. Vi har haft jattefint vader VARJE dag och vi har bara njutit. Men efter 3 veckor pa playan kan man det dar och langtar pa nagot konstigt satt hem litegrann. Eller atminstone till lite mer liv som i Bangkok. Vi ar hursomhelst jattenojda med var semester och kommer tillbaka till Sverige som nya, men mojligtvis lite trotta manniskor.

Fried Shrimps with Cashew nuts gar alltid ner trots en mindre matforgiftning :)

Det jag gillar mest med restaurangerna har ar golvet. Gar knappast att klaga pa!

En favoritbild som jag inte lyckats fa upp tidigare. Morsan i ett hangelscenario med en elefant. 50 ar och en dag gammal ;) Inte elefanten alltsa, mor min.

Fran on med en resort dopt till ett Nintendospel till civilisationen...

Nu ar vi tillbaka pa Koh Chang igen och det blir har vi bor de sista fem dagarna innan det bar av till Bangkok. I morse hoppade vi pa en speedboat for att komma tillbaka hit och det kandes finfint eftersom det halverade restiden.

Tyvarr gick det vagor... Och Helena gillar inte vagor (aven om det ser ut sa pa bilden)... Det gjorde inte jag heller efter gardagens buckets pa Sunset Village dar det vankades fullmoon-party. Vi var dar tillsammans med nagra vanner vi fann pa Monkey Island och det var mycket trevligt. Vi akte pa flaket till en supertrimmad gammal cheva i bara manljus och det var sa starkt att det kandes som gryning.

Rena rama hippiestallet hade stallt till med varldens kalas och det kandes bra att avsluta en mycket trevlig vistelse pa Koh Mak med det. Visserligen blev man erbjuden diverse mer eller mindre olagliga substanser men det blev inget med det. Det rackte med haxbrygden bestaende av Red Bull, Samsoong (Thailandsk rom) och Coke (Coca-Cola alltsa ;)).

Pa partyt pratade jag med bartendern som jobbar pa Monkey Island och det visade sig att aven han var webbdesigner till yrket! Riktigt kul och vi utbytte adresser med varandra. Vem vet, kanske kan man frilansa nagra manader i Thailand! Till detta hor nyheten att jag har fatt jobb! Nagot jag har fatt reda pa nu medan jag varit pa semester. Jag har fatt fortsatt anstallning pa Hogskolan och jag borjar sa fort jag kommer hem. Ett ars vikariat som webbkoordinator passar som handen i handsken for mig.

Har ar lite bilder som uppkopplingen pa Koh Mak inte riktigt pallade med:

Vart boende pa Monkey Island. Var bungalow syns rakt fram.

Utsikt som jag kunnat sta ut med resten av mitt liv.

Solnedgangen funkade fint pa Koh Mak ocksa.

Pa fullmoonpartyt igar fick man spela(skaka?) Maracas gratis. Har tillsammans med Fluchen, en snubbe vi traffade pa Monkey. Ser lite for glad ut eller?

Rapport fran paradiset...

Vi befinner oss just nu pa en o strax utanfor Koh Chang som heter Koh Mak. On ar helt otroligt lugn och allting gar med en tredjedel av normalhastighet kanns det som. Men vad kan inte vara mer passande? Tyvarr delar nog hela on pa en 56K-modemlina sa det blir inga bilder harifran dessvarre. Nu har jag nog klagat pa internetuppkopplingen i samtliga mina inlagg hittills men for att vara beroende av internet surfar jag otroligt lite har vilket bara ar skont. Kanske kommer jag tillbaka som en rehabiliterad manniska...

Hursomhelst, vi bokade boende pa Koh Chang eftersom vi som vanligt ville vara forvissade om att vara garanterade boende. Det kostade 1800 baht/natt, vilket kan ses som maxnivan for boende i var "resebudget", men det var det vart! Bungalown ar den lyxigaste hittills och ligger sa nara stranden som den kan gora. Nar vi ar tillbaka pa Koh Chang lagger jag upp lite bilder.

Som substitut till bilder kan ni spana in vart boende, dopt till Nintendo-inspirerade Monkey Island pa denna lanken http://www.monkeyislandkohmak.com/monkeyisland/index.html (som vanligt design anno 1997)

Mer om "finlandsfarjan" (som tydligen var ett amerikanskt skepp egentligen) kan ni lasa om har http://www.grandlagoona.com/

Nu ska jag ta mig ett dopp i knallblatt vatten... Hors om ett tag.

Taxfreesprit pa Finlandsfarja i Thailand?

Igar var vi pa skummaste stallet jag sett hittills i Thailand, och med det de konstigaste granderna i Bankok inraknat. I sodra Koh Chang har de gravt ut en bukt dar de pa riktigt kort in en begagnad Finlands(!)farja och sedan tappt igen halet.

Det kostade 150 baht/pers for att overhuvudtaget fa komma in och kolla laget, vilket vi tydligen kande oss beredda att betala. Dar ligger skeppet och agerar som hotell. Runt farjan ligger det ett stort omrade som ar som en resort dar man kan hyra andra hus som aven de ser ut som batar och ligger i en damm. Det kandes markligt mycket turistigt att vara dar, men nu kommer det skumma... Det var inte en jakel dar! Forutom personalen da... vilka var hur manga som helst. Vi gick in pa baten, allting var pryldigt i ordning och valstadat, men inte en rost hordes. Vad handlar det om?

Utsikten fran ovre dack, aven detta helt folktomt.

Nar vi fortsatte ut pa omradet var det likadant dar. Pa stranden lag 3 turister och det ar ingenting for ett sa stort omrade. I strandrestaurangen hade de laddat upp med dukade bord for hundratals gaster, men det fanns ju INGEN DAR!

Hursomhelst, nu har mor och far lamnat oss och akt hem till kallare breddgrader. Vi har lamnat den lyxiga bungalow:n som pappa i nagra dagar forsett oss med och bor nu i ett rum bakom scenen pa storsta utestallet pa White Sand Beach, men det ar helt ok och billigt. Vi blir kvar i Koh Chang nagra dagar till innan vi drar ut till en mindre o strax utanfor, Koh Maak eller vad den hette.

Forra stallet hade pool... det har vi inte nu langre. Fast det behovs inte anda.

Nu fortsatter vi ha det gott i solen. Hors snart igen.

Fran potatismjol pa stranderna till 50-arsfirande pa Koh Chang...

Resan fortsatter och vi akte fran Koh Samet den 11 januari till Koh Chang dar vi aterigen motte upp vara foraldrar. Mamma fyllde 50 ar den 13 januari och det firade vi givetvis stenhart med tarta och champagne tidigt pa morgonen och en fin middag pa kvallen.

Koh Samet hade sin charm med sina snovita strander men Koh Chang verkar riktigt bra ocksa. Dessutom har vi ett alldeles stralande lage pa vara bungalows, alldeles vid stranden. Oppna dorren och ogonen pa morgonen och du har havet 20 meter nedanfor dig.


Det ma vara turistigt men idag gav vi oss ut pa en elefanttur pa pappas indradan. Det var faktiskt ratt sa spannande att sitta pa ett sa stort djur. I slutet av turen fick vi ta oss ett dopp tillsammans med elefanterna (Iofs tillsammans med en massa elefantbajs men det gor inte sa mycket, de ater ju bara gras o sockerror).

Kommer mer bilder sa smaningom, sa rutten lina har ocksa. Vi hors!

P & H

Yes Mr. Prasit, I am a Taxi Driver in Sweden...

Redan nu ursaktar jag for eventuella klassiskt trakiga turistbilder som kan forekomma i inlagget. Da har vi landat i Thailand och har lika svart att skriva a, a och o som alla andra har pa stallen som resdagboken. Resan gick alldeles stralande med inga forseningar och trevliga manniskor hela vagen. Nar vi kom till hotellet i Bangkok mottes vi av mor och far som samtidigt var dar. Mycket trevligt eftersom vi inte traffat dem sedan innan jul (ja, vara foraldrar akte ifran oss barn och lamnade oss hemma sjalva :))

Det gar sa sjuukt segt pa Internet-cafeet sa vi far se om det blir nagra bilder overhuvudtaget... Nu sa, here we go!

Helena och jag pa ett shoppingcenter i Bangkok. Blek och fet ar man men vad kan man gora at det... Trana och sola antar jag men nagot sant har det inte funnits tid till...hittills.

Sjukt mycket trafik i Bangkok sa har ville vi inte stanna just nu. Forst sol... sen shopping.

Vi fick tag pa en mycket trevlig taxichauffor utanfor Hotel Opera i Bangkok vid namn Mr Prasit. Det var en av de trevligare taxichaufforer jag traffat och da har jag jobbat som taxichauffor i 5 ar... Kanske sager nagot om servicenivan i Sverige.... Han trodde mig dock inte i borjan eftersom jag sag ut som en "business-man" :) Kanske ocksa sager nagot om Sverige, vad vet jag.

Helena och min kollega Mr. Prasit.

Efter Bangkok blev det tre timmars resa soderut till farjelaget mot Koh Samet dar vi befinner oss just nu. Farjan ut dit gick i sakta mak med en gammal dieseldriven flotte-liknande sak.

Helena och jag pa baten pa vag till Koh Samet.

Det var allt jag pallade med nu med den har ruttna linan. Att de inte kan ha optisk fiber har alltsa... ;)

Hors snart igen.

/Petter och Helena.

2008 blir förändringarnas år och jag börjar med...

...att åka till Thailand i morgon. Bloggen har hela hösten lidit av en förnedrande inaktualitet vilket har berott på dels studierna med ett kämpande med en c-uppsats och dels mitt arbete på informationsavdelningen. Detta har gjort mig lite avtrubbad och osocial vid de tillfällen jag varit ledig vilket jag ber samtliga inblandade om ursäkt för. Men nu åker jag som sagt på en MYCKET välbehövlig semester och det i morgon (söndag). Detta när snön börjat falla utanför dörren. Mycket passande! Ingen kyla på 28 dagar.

År 2008 blir förändringarnas år av många anledningar:

1. Jag är (så gott som) klar med min skolgång, åtminstone för den här gången. Tre och ett halvt års slit ska äntligen ge resultat och jag ska börja leva som en vanlig människa igen. Det är något med att plugga som sliter på en dagligen och gör att man inte kan slappna av. Åtminstone för mig. Fil. Kand. i Medie- och kommunikationsvetenskap är något jag är mycket stolt över.
2. Vi har idag sålt, eller åtminstone skrivit på köpekontraktet, för vår lägenhet för en inte så nätt summa. I februari flyttar vi in i vår nya lägenhet som är större och som dessutom har diskmaskin. Det vill säga att jag aldrig kommer att behöva handdiska igen (men nu vet jag att jag ljuger eftersom jag förmodligen kommer att göra det någon gång till i alla fall). Hur som helst kommer det bli roligt att flytta till en ny lägenhet eftersom vi har spenderat fem år i den nuvarande. Alltid kul med något nytt.
3. Eftersom jag har gått ut skolan så är det dags att söka arbete, och chanserna är mycket stora att jag fått tag på ett vikariat som webbkoordinator på Högskolan. Detta får jag dock reda på först den 15 januari, men chanserna är stora, eftersom jag var den enda sökande.
4. Jag ska på, som jag tidigare sagt, en 1 månad lång semester med start i morgon! Fasen va nice!

Bloggen får agera resdagbok eftersom jag tar helt och fullt avstånd från allt vad resdagboken.se eller vad den nu heter (en seg och gammalmodig sida som inte utvecklats sedan 1994). Så för er som är nyfikna på vad vi hittar på, titta in på peekei.blogspot.com eftersom bloggen kommer att uppdateras oftare än vad den gjorts de senaste två månaderna.

Det var allt för nu. Hälsningar en mycket glad och lycklig Petter